Historia

Amerikakolonins historia

av Mabel Strivall

Stuga1900

Koloniområdet ”Amerika” är beläget söder om Jonsereds fabrikssamhälle i Partille kommun. Jonsereds fabriker anlades 1832 av W. Gibson och A. Keiller. Under familjen Gibsons ledning byggdes samhället successivt ut med arbetarbostäder och olika institutioner.

Söder om Jonsereds skola vidtar det s.k. Amerikaområdet. Det sträcker sig i sydväst och ligger i en kuperad terräng med blandskog. Genom området rinner en bäck som kallas Amerikabäcken. Områdets fastighetsbeteckning är numera Högen 3:1. Sedan mitten av 1960-talet är ”Amerika” genomskuret av motorvägen mellan Göteborg och Alingsås. Området blev på så vis uppdelat i ”Nord- och Sydamerika”.

Till skillnad från vanliga koloniområden är ”Amerika” inte uppdelat efter en i förväg uppgjord plan. I stället har de mutats in i terrängen allt eftersom de blivit uppodlade. Marken ställdes till arbetarnas förfogande av patron Gibson någon gång i början av 1880-talet. Ovan en stuga frÅn ca 1900, nedan en familjebild frÅ 1910. Patron Gibsons sentida ättling Bertil Gibson berättar i tidskriften Göteborgstrakten år 1933 ungefär hur det gick till:

Familj1910”Den nya arbetstiden började 15 maj 1881, och som det då var ljust till sent på kvällen gingo arbetarna upp i tassemarkerna för att där bryta mark och odla pottis. Detta nybyggareland kallades betecknande nog för ”Amerika” — vi levde ju i Amerikafeberns hetaste dagar. ”Amerika” blev Sveriges kanske första koloniträdgård, och som så ofta på Jonsered växte den helt organiskt fram och inte till följd av någon social rörelse eller lärdomar från vise herrar i Stockholm.”

Koloniträdgårdsrörelsen hade vid denna tidpunkt inte nått Sverige. Någon skriftlig källa ifrån 1880-talet som bekräftar Bertil Gibsons uppgift har inte påträffats. Kartmaterial, fotografier och olika skriftliga källor från början av 1900-talet är dock samstämmiga beträffande Amerikaområdet. Begreppet ”Amerika” var vedertaget och området hade funnits under flera årtionden. I styrelseprotokoll kan vi se bolagsledningens farhågor för emigrationens effekter. Det i kombination med arbetstidförkortningen gör att Bertil Gibsons uppgifter kan anses trovärdiga.

Så började skogsmarken att bearbetas under slutet av 1800-talet för odling av olika trädgårdsprodukter. Potatis var den viktigaste grödan, och efter skörden forslades den hem till potatisbingar i arbetarbostädernas källare. För transporter användes den s.k. skjuvekärran. Gödsel fick man från utedassen och latrinburkarna frakttades på flakkärror upp till Amerika. Så småningom uppfördes små enkla stugor och odlingarna utökades med bärbuskar och blommor.

Kafferep1910Det går inte att belägga exakt när den första bebyggelsen kom till, men strax efer sekelskiftet finns det fotografier på små, faluröda stugor med papptak. Till höger hålls det kafferep ca 1910. Området byggdes ut successivt. Naturligtvis blev arbetarnas knappa ekonomiska förhållanden utslagsgivande när det gällde hur mycket som kunde spendas i ”Amerika”. Odlingarna hjälpte till att förbättra kosthållet och var inte dyrbara, utan kostade i första hand tid och kraft. De första stugorna var små och enkla. När det gällde redskap och byggnadsmaterial fick man använda det som fanns tillgängligt, t.ex. sten och fabrikens godsemballage.

Stugorna förbättrades och utökades allt eftersom tiden gick. Under 1930-talet byggdes många nya stugor, och i flera fall fanns det eller hade det funnits stugor på dessa tidigare utlagda lotter. Det fanns ingen förening som bar det formella ansvaret för att sköta området. Fabriken var markägare och gav tillstånd till dem som ville röja mark och bygga en stuga. Genom fabriken kunde man mot betalning få byggnadsmaterial, t.ex. rivningsvirke och färg.

GunnarZacharoff_mflUnder 1930-talet fanns dock en Amerikaförening som omfattade ett tiotal familjer i området. Då anordnades fester med långbord och bänkar. Förtäring medtog var och en. Dansade gjorde man till musik från vev- eller trattgrammofon. På bilden till vänster är det fest hos Gaisaren och landslagsmannen Gunnar Zacharoff (längst t.v.). Presenningar och bräder lånades ifrån fabriken så att man kunde anordna ett regnskydd. Föreningen gjorde också i ordning en gemensam brunn med handpump. Pumpen är borta, men vattnet är fortfarande drickbart.

I sin bok På Gibsons tid (Warne förlag, 1987) berättar Östen Johansson om traditionen med ”uteliggarnatta”:

”Kvällen och natten till Kristi himmelfärdsdagen var första uteliggarnatten, som firades av tonåringar och ädre, med tillgång till kolonistuga. Då var det liv och rörelse i ’Amerika’. Barnlösa äldre stugägare överlät den natten ofta rätten till sitt hus åt någon bekantö Och i skymningen lyste fotogenlamporna från fönstren. Pommac och sockerdricka, smörgåsar och hembakat kaffebröd tillhörde festens huvudingredienser.

Men kortlekar användes, resegrammofoner och dragspelsmusik hördes och sång till mandolin- och banospel ekade bland skogspartierna. Kvällen och natten var ofta råkall och många frös eftersom stugorna bestod av enkla brädväggar. Men vad gjorde väl det! Uteliggarnatten skulle firas som ett tecken på att våren var i antågande.”

1960-talets ”Amerika” präglades inte av nybebyggelse utan av rivningar. I mitten av årtiondet byggdes motorvägen mellan Göteborg och Alingsås. Vägen gjordes i ett 40 meter brett bälte som skär tvärs igenom ”Amerika”. Området blev på detta sätt både reducerat och uppdelat, och i benämningarna ”Nord- och Sydamerika” uppstod. Delarna förbands med varandra genom en undergång. De kolonistugor som berördes av vägbygget revs och ersättning utgick från vägförvaltningen.

Råhultsvägen breddes ungefär samtidigt för militärens räkning och förlängdes till Jonseredsvägen. Då avröjdes ytterligare några kolonilotter.

Vid samma tid ämnade Partille kommun bygga bostäder. Då revs eller flyttads i stort sett hela nordvästra delen av ”Amerika”. Bostadsområdet kom dock aldrig till stånd på grund av bullerproblem från motorvägen.

Idag (2012) finns cirka 80 stugor på området. Ungefär ett halvdussin av dessa är fallfärdiga och kommer att rivas.